Gud va jag har längtat efter vår lilla Cocco idag. Vet inte om det är så att man blev nostalgisk för var dag som går, eller va det nu beror på. Ja,ja jag vet att han har dä bra och är jättenöjd mä dä. Men svårt att krama om honom bara. Får göra det i tankarna.
Mycket har hänt sedan sist och allt kan man inte skriva om fast jag skulle gärna vilja göra dä. Sist tyckte jag livet var lite orättvist mot mig som fått en braännblåsa på magen. Skäms på mig.....Va i hela världen är det o gnälla över när man vet att vissa i min bekanskap har det jättetufft.
Hjärtat känns som det skulle vilja brista av sorg. Varför, varför. Frågor man aldrig får svar på. Det enda man förstår är att "Ta vara på varje minut" en vet aldrig vad som finns på andra sidan "knuta".
I går var vi till lilla mor som fyllde hela 86 år. Tänk att det är ett år sedan hn hade stor kalas. Vi var en 25personer som trängdes inne hos henne. Vuxna som töla o skratta. Barnbarnsbarn som stoja o skrek. Men "gammelmormor/farmor" hon bara log och njöt. Att hon orka. -Jisses!!!!
-Nu kan ja inte ha hörapparaten i detta väsnet, sa hon. Nä...Men fixar du o sätta på dig den, sa jag. -Jo, nu har lag lärt mig....bara jag visst vart den ä. Vaaaaaaaaa!!!! Vet du inte dä. Nej nej...jag la den på nått ställe för några veckor sedan. Jo....jo...svarade Lula. Dä va ju 3 dagar efter du fått den. Jaha...inte lätt o va gammal inte. Dä blir för oss o leta dä.
Efter vi kommit hem så fick jag en hemsk längtan efter min kära far som har varit borta i över 25 år o min kära svägerska Eva-Lena som varit borta i 20 år. Fick ändå en känsla av att de var med oss på sitt vis och tyckte "att i dä väsnet kan ni sitta" Hmmm riktigt kan se pappa när han lurar med Eva-Lena i ett muntert skratt. Ja Herregud .....
En av de små "busarna" från gårdagskvällen.
