Det har hunnit hända möe, som vi säger häromkring. Allt kan en inte prate om och allt är inget å bry sig om men ett höstlov har gått till ända och dä var härligt, roligt och mycket "snorigt" iallafall i slutet av veckan. Jag fick åka hem och dä ä inte så vanligt. För det första så var det väldigt olägligt eftersom jag har lite å greje mä. Storkalas i bygdegår´n, storkalas i Växsjö, Helloween för barnbarn och allt annat sånt där som städning etc....Ja visst ja. Hockeyresa till LLA och förarbete med detta. Jubileums festplanering . Eskilsäter IF fyller ju 80 år och detta skall firas 19 november. Festen i bygdegården fick jag åtminstone vara med och duka till. Barnbarnens fest avnjöt jag från soffläge. Herregud....va mycket 10 ungar kan låta. Fast dä ä ju våra underbara barnbarn. Lördagsmorron packade vi in oss i lillebrors bil för avfärd till Växsjö. -Jisses, vad ger man sig in på. Men fyller storebror 60 så fyller han 60. Undrar om inte mor Ruth var den som var mest nöjd med att sitta å bli stel. Hon som har en blåslagen arm som hon knappt kan lyfta. Vi fick iallafall en helt fantastiskt trevlig kväll. Underbar mat och mycket trevligt sällskap. Sen ....var det lika långt hem. Näsa rann och höve dunka. Hem ljuva hem.
Ett är då säkert...underbara ungar som åkte och städade bygdegården åt mig. Tack tack...ungar, dä va gött att ni gjorde dä. Själv slängde jag mig i fåtöljen och snarka mig genom söndagskvällen.
Idag har vi varit barnvakt till prinsar o prinsessor i Annelund och byggt med lera, lego, busat och kollat på Dora. Meja o jag avslutade kvällen med att spela kort. -Tänk, va de kan dessa ungar.
När vi kom hem så ringde det i telefonen........Hej dä ä Melker, sa dä. En liten o tunn stämma. "Hej på dig, göbben...Hur ä dä? Jo...Men pappa, hör jag Melker säga. Vad var det nu då jag skulle säga...då där hemska jag gjort? Jaha ja....Jo farmor, vet du "Jag har åkt linbana, och fått en spricka i nyckelbenet." å där fick jag den onda kviben i mitt hjärta. Stackars, stackars lilla Melker. Inte ens -medicinen i rumpan hjälper" sa Melker mycket förståndigt. Men du....Farmor dä gör jätteont. -Du får be pappa läsa en saga, sa jag. Näää....Farmor, för dä kan han inte, han ä för dålig på dä. Lilla gubben....va ont han ska ha i natt . Tur han får komma till Farmor en stund i morgon.
Höst...hmmm
