Bröllopet ja...Med tanke på alla olika människor som var inbjuna så kan en ju i efterhand säga att det blev mycket lyckat. Kanske inte det lättaste att få alla nöjda. Jag tror att vi lyckades ganska bra. Lula ville ha ett svensk bröllop och den önskan försökte vi uppfylla. Några av Lulas landsmän höll tal och någon av dom framförde en önskan om att få visa upp en etiopisk dans till Lulas ära. Vi enades om att EN dans var OK. Ibland grönner ja på om man ä lättlurad eller inte. När orkestern eller rättare sagt bandet hade paus skulle denna uppvisning ske. Jojo...Tommy koppla DVD och vi stoppade in skivan. Jora...dansen började och en blir ju faktiskt avundsjuk på hur smidigt och graciöst dom rörde sig. Det varinte några stela nordbor dä inte. Efter ett tag så sa Agneta att det börjar att rycka ite i kroppen , så...Kom igen nu då. Vi kasta oss in i dansens virvlar(fniss) och ficklära oss av GIGI hur vi skulle röra oss. Jojo man kände sig som en "lätt" elefant. Men roligt var dä. Vi var helt slut närdansen tonades ut efter ca 15 minuter. Gissa om alla var nöjda. Innan vi kom till detta så hade vi ju haft lite roligt inne på bygdegården. Det var tal av olika slag, nycklar lämnades till Lula, skoleken genomfördes och "uppdragspaket" delades ut. Vi berättade om språkförbistringar och några typiska upptåg som Thore varit med om.
Malin, Thores ena dotter, slog oss med häpnad. Hon hade diktat en engen visa om Pappa Thore. Melodin var Brevet från Kolonien. Ja...ja vet inte med det var otroligt bra. Det var allt från när Thore reste till Tyskland(mycket ung) och han skrev hem till mor o far att allt var bra och att de skulle hälsa hem till rektorn att han stänkte stanna kvar där. De skulle också ta ut pengar på Thores konto varje månad och betal på stereon. Hur han hamnade i Etiopien och hur han träffat Lula. Malin hade fått in i texten om Lula hade varit drogad när hon sa ja till Thores frieri. Ja den texten var kanon bra. Många applåder fick hon. Men kära mor var inte sämre hon. Hon hade letat upp breven och gett till Malin som i sin tur plastat in dom och till vår glädje läste dessa två brev.
Systrarna Eriksson, alltså Anita o Gunilla, drog upp oss syskon o kusiner till Thore på scen och för att vi skulle genomför Per Olssons bonnagård. Roligt hade vi.
När klockan var 04.40 på morron så släckte vi på bygdegården för att försöka få lite sömn innan morgonen. Klockan 09.00 var vi på benen igen. Med andra ord YTTERLIGARE ETT ROLIGT OCH TREVLIGT BRÖLLOP.
